Bengt Christofferssons minnesfond

Hade livet varit rättvist hade Bengt Christofferssons minnesfond inte ens funnits, i alla fall inte ännu. För i så fall hade vi alla känt en glad pensionär som både var medmänniska, basketspelare, coach och styrelseledamot i en och samma person. Så blev det inte, istället gick Bengt bort 53 år gammal efter en hård kamp mot cancern.

Vi som minns Bengt Christoffersson, minns en person som alltid hade tid och alltid ställde upp, en person som alltid hade något klokt att berätta. Otaliga resor till och från baskettävlingar i Bengts Volvo har gett mig en del sunt förnuft och gav mig förmånen att få lära känna familjen Christoffersson, en familj som på åttiotalets slut skulle komma att bestå av Bengt ensam med sina fyra barn 16, 15, 14 och 7 år gamla.

I nittiotalskrisens Sverige med uppsägningar att hantera i tjänsten som personaldirektör på det stora företaget fick han tiden att också räcka till också för Norrbacka Basket. Detta var fullständigt obegripligt men kanske något mer förståeligt när man hörde Bengt skylla sin sena ankomst till träningen på närvaron av trafikpolis.

Bengt var en fantastisk basketspelare. Hans medverkan i Sveriges landslag var självklar fram tills han 42 år gammal tackade nej till deltagande i VM i Australien 1986. I åratal efter detta efterfrågades hans deltagande i landslaget men alltid med svaret "Jag är för gammal!".

Vi i Norrbacka Basket brukade ofta skatta Bengts vikt i guld för den unika kombinationen: av tvåpoängs pitbullterrier i plusshundrakilosklassen. Ingen kunde som han punktmarkera motståndarens bästa spelare och med fyra fouls trycka in fotstödet i motståndarens hjul när han såg att domaren tittade bort. För säkerhets skull med ett brett leende.

När vi spelare i Norrbacka utvärderade insatserna efter genomförd tävling hamnade Bengt insats alltid högt upp på listan - ofta till och med högst av alla.

För mig är han trots alla år som gått sedan hans bortgång en av de basketspelare och vänner inom idrotten jag fortfarande saknar mest!

En av Bengts sista önskningar var att pengar skulle skänkas till Norrbacka Handikapp IF så att ett stipendie årligen skulle kunna delas ut till hans minne.

Vid tangentbordet,
Svante Johansson

Norrbacka HIF hedrar Bengt Christofferssons minne genom att årligen dela ut ett stipendium till en person som uppfyller följande kriterier:

Norrbacka HIF:s styrelse beslutar sedan på nästkommande styrelsemöte vem som får stipendiet.

En pdf-version av ansölkan kan laddas ner här.